Mina hundar som individer

Teddie (till vänster) och Enter (till höger) på stugan.
I förrgår fyllde vår Enter 3 år och igår fyllde Teddie 5 år. Enter (som egentligen heter Kärret´s Enterteiner) är en renrasig Schipperke och Teddie är en gatuhund från Spanien och av en ren slump så fyller dom år dagarna efter varandra.
Det sägs att man ska skaffa hundar som är väldigt lika varandra för att dom ska passa ihop, men Teddie och Enter är mycket olika och fungerar bra ihop ändå. Teddie är väldigt lugn och en riktig soffpotatis medan Enter är ett energiknippe som sällan blir trött. Teddie kom först in i familjen som jag skrev i tidigare inlägg och Enter kom ungefär ett år senare för att Teddie skulle få en kompis.
Rasen Schipperke valde vi för att jag tidigare har erfarenhet av Belgisk vallhund som har samma ursprung och för att vi ville ha en hund som kunde vakta eftersom Teddie var värdelös på det (med betoning på VAR). Min man fastnade för Schipperken på en hundutställning för många år sedan men jag höll stenhårt på att jag aldrig skulle ha en liten hund, eftersom jag är uppvuxen med stora hundar. "Dom är små och man snubblar över dom"
sa jag. Vartefter åren gick så blev jag mindre motvillig till rasen och till slut gjorde vi en del efterforskningar och hittade en uppfödare i Sverige som inte bodde alltför långt bort och hade bra värderingar för sin avel, både mentalitet och hälsa. Vi tog en erfaren vän med oss och skulle bara åka över och titta på valpen (som då redan var 4 månader) och se hur föräldrarna var. Det slutade med att jag föll pladask för rasen och Enter, som redan hade haft ett hem där det tyvärr inte fungerade och han fick komma tillbaka till uppfödaren.
sa jag. Vartefter åren gick så blev jag mindre motvillig till rasen och till slut gjorde vi en del efterforskningar och hittade en uppfödare i Sverige som inte bodde alltför långt bort och hade bra värderingar för sin avel, både mentalitet och hälsa. Vi tog en erfaren vän med oss och skulle bara åka över och titta på valpen (som då redan var 4 månader) och se hur föräldrarna var. Det slutade med att jag föll pladask för rasen och Enter, som redan hade haft ett hem där det tyvärr inte fungerade och han fick komma tillbaka till uppfödaren.
Rasen i sig är från början en båtshund som fångade råttor och vaktade pråmarna i Belgien. Därav är dom mycket trofasta, självständiga, nyfikna och självsäkra. Gud nåde den tjuven som försöker bryta sig in i vårt hus! Enter skäller ner allt och alla som kommer innanför dörren tills han med säkerhet kan meddela att det inte är en fiende. Säger husse eller matte att det är okej så får man komma in. Är det någon han tycker om så studsar han högt upp och ner på stället. Han har energi så det räcker och blir över men efter kl.21.00 så är han stendöd och vill ligga nära och mysa. Rasen är mycket arbetsvillig och Enter är duktig på agility och lätt att träna med. Det här är en stor hund i en liten kropp. En mångsidig ras men som kan behöva en fast hand eftersom dom kan vara ganska tjockskalliga ibland. Vill man ha en hund med lite pondus så rekommenderar jag varmt en Schipperke. Jag har aldrig ångrat mig.
Teddie är istället mycket mjuk och försiktig med ett superbra hundspråk. Han kan läsa av alla situationer i ett nafs och agerar därefter innan något hinner hända. Det är något han har varit tvungen att lära sig som gatuhund för att överleva. Han är väldigt smart och lär sig snabbt. Teddie är troligtvis korsning mellan Podengo portugues och Pyreneisk vallhund. Även om han inte är renrasig så har han kvar jaktintinkterna från Podengon och om han råkar springa över ett rådjursspår när han är lös så drar han iväg. Som tur är så kommer han alltid tillbaka. Podengo är en vinthund och därav älskar Teddie att springa snabbt, ta en paus och sen full fart igen. Vi tränar ibland Lure Coursing med honom men han tycker det är roligare att springa efter "bytet" än att faktist fånga det.
Våra killar är bästa vänner, fast dom är så olika. Eller kanske just för att dom är så olika. Dom har sin speciella uppgift i flocken och är nöjda med det. Nöjd hund, nöjd matte.
