vildvuxet.blogg.se

Förra veckan ringde en reporter från radion till mig och bad mig ställa upp på en "blind date" med någon annan inom hundbranschen. Jag skulle alltså prata i direktsändning om mitt hunddagis och allmänt om hundar med en person som jag inte fick veta vem var.

 

Efter lite övervägande gick jag med på det eftersom det kan vara bra reklam för mitt företag. Men det var mycket nervöst innan jag väl kom dit och fick se vem det var jag skulle prata med. Ingen mindre än en tidigare kollega!

Vi funkar bra ihop och det var synd att programmet bara var 30 minuter långt för vi hade nog enkelt pratat bort någon timme till.

 

Det är alltid lite svårt att svara på frågor från en person som inte är inom hundvärlden. Programledaren ställde en massa olika frågor och vi svarade så gott det gick på ett sånt sätt att alla förstår. Vissa frågor hade jag gärna pratat mycket mer om, som till exempel: Får man utstå mycket åsikter från andra?

Oh, ja! Speciellt folk som inte är inom hundvärlden kommer ofta med kommentarer om att man är för hårdhänt med sin hund eller att den ser jättearg ut eller något liknande fast dom inte har en aning om hur en hund normalt beter sig.

Jag har fått många kommentarer för att jag inte låter någon hälsa på dagishundarna. Om jag kommer gåendes med en hel flock med hundar som alla känner varandra och möter en annan hund så tänker jag inte låta dom nosa på varandra hur mycket än ägaren ber om det. Att släppa fram en flock till en ensam hund är mycket hotfullt mot den ensamma hunden. Hur skulle du känna dig om du gick ensam och plötsligt kommer det fram flera personer och vill prata med dig? Nej tack.

Inte heller låter jag människor hälsa på flocken. Det är jag som är ledare och jag ska godkänna allt först. Folk som sträcker sig över staketet för att försöka gulla med hundarna gör mig galen! Man ska inte komma in på flockens territorium utan att fråga först.

 

En gång blev jag jagad av ca 30st skolbarn på en promenad. Barnen spang fram och tillbaka förbi hundarna, skrek och skrattade och några gick precis fast i rumpan på hundarna. Jag bad dem vänligt att inte gå så nära och att inte springa förbi. Flera av barnen sträckte sig fram för att klappa hundarna trots att jag sa att de inte får göra det. Hundarna blev väldigt nervösa av situationen och jag märkte att det snart skulle brista för någon av dem. Ingen är aggressiv men flera blir rädda och vill fly och kan då i misstag stöta till något av barnen eller trassla in sig själv i kopplen. Till slut blev jag mycket irriterad och reflekterade över att barn som inte själva har hund inte heller blir lärda av föräldrar/lärare/dagispersonal hur man ska agera kring djur.
 Men det verkade inte hjälpa att jag försökte lära ut det istället. "Mamma har sagt att jag får hälsa på hundar" sa en pojke. Ja, det har hon kanske gjort men nu handlar det om att hundarna jag håller i inte får hälsa på dig.

 

Okunskapen är väldigt stor både bland folk som inte har hund men också bland folk som har egen hund.

Mina regler gäller för de hundar jag har ansvar över och någon annan har helt andra regler för sina hundar, så är det bara. Det som fattas i den här världen är respekt att förstå det.

Hade jag sagt det på radio hade jag nog fått många hatmejl.