Etik och moral
Jag älskar att diskutera om vad som är rätt och vad som inte är det. En del saker kan man sitta i timmar och vända och vrida på för att se olika sidor och åsikter medan andra saker genast är klara som korvspad.
Lagbrott är moraliskt fel. Men ibland hör man talas om fallen som kanske ligger lite på den diffusa linjen. Var går egentligen gränsen mellan rätt och fel?
Tänk om en person skjuter en annan för att rädda en tredje person. Det är fel att skjuta någon men det är rätt att rädda en människa. Om person nr 2 hotade att skjuta person nr 3 så har inte person nr 1 rätt att skjuta nr 2 om det inte är i självförsvar. Person nr 1 kanske inte vet att nr 2 endast hotar person nr 3 med en leksakspistol och skjuter ändå. Då har den första personen dödat någon helt utan orsak för att han/hon trodde att person nr 3 behövde räddas. Är det rätt eller fel?
Min favoritåsikt handlar om det jag kallar för social etik:
Hur länge efter ett avslutat förhållande är det okej att hitta en ny partner?
Finns det någon moral i att ljuga för en vän för att inte såra den?
När är det okej att bjuda sin nya partners barn och deras flick-/pojkvänner till sin stuga?
Varför hatar dina vänner din flickvän/sambo/fru bara för att dom inte vill dela dig?
Ska alla hushållssysslor alltid vara exakt jämnt fördelade enligt antal?
Har du rätt att ha en åsikt om din mans småkusins barn som ni nästan aldrig träffar?
Hur ska man introducera en ny partner till sina barn?
Får man tillrättavisa andras barn?
Är det okej att trycka ner sina kollegor när man har en högre titel?
Finns det ett bra sätt att avsluta ett förhållande på?
Kan man alltid lita på en person?
Vad gör jag om min svärmor inte tycker om mig?
Jag tycker etik och moral är mycket viktigt.
Ibland hänger det ihop med traditioner, ibland inte. Jag tycker att man ska vara gift före man skaffar barn men det är helt okej om man är förlovad, samtidigt som det inte är fel fast man endast bor tillsammans. Att skaffa barn med någon man inte känner tillräckligt bra eller just har träffat är däremot inte moraliskt. Allt som handlar om barn måste man fundera över ordentligt eftersom du bestämmer över ett annat liv och måste tänka på vad som är bäst för barnet. Om jag var arbetslös på obestämd tid skulle jag inte skaffa barn. Hur kan man ge barnet allt den behöver om man inte har pengar till egen mat?
Att berätta för sina barn att man hittat en ny partner genom att bjuda alla barn från respektive sida inklusive flick-/pojkvänner på middag är inte etiskt. Har man tur så uppför sig barnen/ungdomarna bra och hälsar på den andra familjen med respekt. Men har respektive förälder tänkt på att deras barn kanske inte mår så bra inombords av hela spektaklet?
Att försöka ersätta någons far/mor är också ett klassiskt moraliskt problem.
Samma gäller när en arbetare försöker tillfredsställa flera olika chefer som alla säger olika saker, hur man än gör så blir någon arg. Vad är då etiskt rätt att göra? Vilken chef ska man välja att lyda?
Den sociala etiken handlar alltså mest om hur man agerar i det sociala livet eller inom familjen, vilket enligt mig har att göra med hur man är uppfostrad i grund och botten. Självklart kan man även lära sig mycket under livets gång vad gäller etik och moral i samband med att man får nya erfarenheter.
Många människor jag möter har en helt annan syn på etik och moral än vad jag har och det är helt okej för mig. Alla har rätt till sin åsikt och vissa situationer har flera olika typer av moral beroende på från vilken vinkel man ser på saken.
Att diskutera dessa synvinklar utan att bli högljudd och eventuellt börja gnabbas med någon kan däremot bli svårt. Men det blir helt klart mycket intressant att höra.
