vildvuxet.blogg.se

En blogg om djur, natur och foto.

Gatuhundar

Publicerad 2014-12-20 23:48:08 i Hundar,

 
 Teddie, Podencoblandras
 

Nu kan jag dö med gott samvete, för att jag har gjort åtminstone en god gärning här i livet.
Att ge ett hem åt ett hemlöst djur, eller ett barn för den delen, tycker jag är beundransvärt. När jag var barn tog vi hand om en renrasig omplaceringshund som hade blivit misshandlad. Därför föll lotten på en gatuhund när jag sedan blev vuxen och skulle skaffa egen hund. För att hjälpa en hemlös hund till ett bättre liv.
 
Bilden föreställer vår f.d. spanska gatuhund Teddie som kommer från hundhemmet Triple A i Marbella. Han kom till oss via den svenska föreningen ADA år 2011, färdigt kastrerad och med alla papper och sprutor i ordning. När vi hämtade honom på Arlanda var han en rädd liten kille som inte vågade kissa ute och bajsade inte alls på tre dagar. Han vägrade följa min man ut genom ytterdörren och kröp ihop till en liten boll så fort man höjde handen. Tog man i en sopkvast så sprang han så långt bort han bara kunde. Slutsatsen blev alltså att även han hade blivit misshandlad.
 
Det innebär mycket träning när man tar sig an en gatuhund, de är vana att springa fritt och göra vad de vill och har ofta en hel del olater som måste tränas bort. Jag har lagt ner mycket tid, blod, svett och tårar på att träna Teddie och integrera honom i samhället. Att ha en gatuhund betyder också att man får ta emot både ris och ros av folk man stöter på. Jag har bland annat blivit kallad för "en hemsk människa som importerar en massa skit och sjukdomar" men också fått väldigt fina kommentarer om hur duktig Teddie har blivit och hur underbart det är att vi har gett honom ett nytt, tryggt liv. Varje gång någon som inte känner Teddie säger hur hemska gatuhundar är och kommer med rena fördomar så vill jag bara gråta och skrika av ilska. Det folk inte förstår är att gatuhundar oftast blir dom bästa sällskapshundarna som är oerhört tacksamma för minsta lilla eftersom dom har haft det hemskt och dom vet hur bra dom har fått det. Dom vet att dom har fått en andra chans. Jag har valt att rädda en hunds liv, varför skulle det göra mig till en hemsk människa?
Men det är allt värt det i slutändan. Nu är Teddie världens gosigaste och mest fogliga hund och vi är med i Röda Korsets Väntjänsthundar som regelbundet besöker ålderdomshem, skolor och dagis på Åland. Jag ville utbilda honom till väntjänsthund för att han är så lugn och för att låta honom ge tillbaka till samhället och lysa upp någon annans tillvaro, precis som han lyser upp vår tillvaro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Petra Berglund

En trädgårdsmästare som blev naturfotograf och har en hunddagisutbildning i ryggsäcken. Mitt liv handlar om djur, natur och foto och mina djur är som mina barn.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela